Det var länge sedan nu, men eftersom en blogg att ha när en blir gammal och grå så tänkte jag skriva lite här.

 

Jag sitter på Arlanda nu på väg till Slovenien, för att göra praktik i fem veckor på en hälsocentral. Ibland gör jag saker utan att riktigt tänka efter utan bara gör det, det här var typiskt en sådan sak. Andra sådana saker var söka till sjuksköterske och bo i Tyskland. Eftersom jag inte hinner tänka efter, eller tillåter mig tänka efter, så får jag i princip aldrig kalla fötter. Jag bara bokar resa, fixar boende och ser till att allt fungerar. Det brukar bli bra.

 

Nu när jag sitter på Arlanda blir jag lite nervös.

Jag åker till ett land jag inte kan språket.

Jag ska bo hos en tjej som jag har haft kontakt med via Facebook (tänk om hon är en hen på 50 år???)

Jag vet inte vad jag får ut av praktiken, jag kan ju inte slovenska.

Jag kommer gråta hela tiden!

För övrigt, jag har bara en termin kvar nu sedan ska jag rädda liv. Det är tre år sedan jag började ssk. Bara 3 år??? Känns som en evighet.

 

En bild på mig med en penis. (Nyår 14-15 i London).